Kostnadschocker för entreprenörer – vad säger avtalet?

Oljepriserna har till följd av Iran-kriget stigit till nivåer vi inte sett på många år. För finländska entreprenörer slår det direkt mot kostnaderna för bränsle, frakt och insatsvaror – men avtalen mellan beställare och leverantör är sällan anpassade för plötsliga kostnadsökningar.

Hur regleras detta i de vanligaste standardvillkoren?

YSE 1998 (byggentreprenader) sätter en snäv och hög tröskel. Priset justeras endast om lag, författning eller annan myndighetsåtgärd som inte rimligen kunnat förutses förändrar kostnadsläget, direkt påverkar entreprenadpriset och sammanlagt utgör minst 0,5 % av detta. Marknadsdrivna prisförändringar bärs av entreprenören. Läs mera i vår tidigare artikel: Vad kan en entreprenör göra när kostnaderna oväntat stiger under pågående entreprenad?

KE 08 (maskin- och transporttjänster) saknar helt mekanism för prisjustering. Risken för plötsliga prischocker bärs fullt ut av entreprenören. Force majeure ger bara rätt att häva avtalet, inte att justera priset. Den korta uppsägningstiden på två arbetsdagar blir därmed enda utvägen, men gäller inte vid fast avtalstid.

JYSE Tjänster 2025 (offentligt upphandlade tjänster) ger störst flexibilitet. Prisändring kan ske vid nya myndighetsavgifter, vid avtalad indexjustering eller vid allmän prisutveckling för tjänsten – det sistnämnda gäller om avtalet inte har fast pris för hela perioden. Den första ändringen pga. allmän prisutveckling kan dock ske tidigast 12 månader in i avtalet.

Kan avtalet ändå jämkas?

I Kouvola hovrätts dom från 2014 (Dnr S13/383) jämkades prisvillkoret med stöd av AvtL 36 § när oljepriset trefaldigats och leverantören tvingades leverera värmeenergi under sin produktionskostnad. Avgörande var att kostnadsökningen inte kunnat förutses, att den slog direkt mot själva prestationen och att leverantören saknade alternativa leveransvägar.

Skulle ett avtal alltså bli helt obalanserat efter ingåendet, finns möjlighet till jämkning, bland annat med stöd av 36 § i avtalslagen. Samtidigt bör man hålla i minnet att avtalet i sig fungerar som ett verktyg för riskfördelning som parterna har accepterat på förhand. Av den anledningen är tröskeln för jämkning hög, framför allt i kommersiella sammanhang, och bestämmelsen tillämpas främst i undantagsfall.

Vad lär vi oss?

Standardvillkoren skyddar leverantören sämre än många tror – vilket i längden även blir ett problem för beställaren. Riskerna bör fördelas i särskilda hardship-, index- och bränsleklausuler. Standardvillkorens egna prisändringsregler, som i JYSE, kommer ofta för sent – om alls. Att förbereda avtalet för det avvikande är alla gånger billigare än att senare försöka komma ur det eller jämka det i domstol.