DKCO vann marknadsrättsfall i offentlig upphandling
En anbudsgivare fick sitt anbud uteslutet ur en offentlig upphandling efter att den erbjudna resursens faktiska kapacitet underskred det tekniska minimikravet. DKCO biträdde framgångsrikt upphandlingsenheten i ärendet och marknadsdomstolen fastställde att uteslutningen var korrekt.
Bakgrund
En upphandlande myndighet genomförde en nationell upphandling genom öppet förfarande. I upphandlingsdokumenten ställdes krav på att den resurs som anbudsgivaren erbjöd skulle uppfylla ett tekniskt minimikrav kopplat till kapacitet.
Myndigheten uteslöt ett anbud där den erbjudna resursens specifikation inte uppfyllde det ställda kravet. Anbudsgivaren överklagade beslutet till marknadsdomstolen och åberopade bland annat att resursen ska anses uppfylla specifikationen, att resursen kan bytas ut och att den inte behöver vara tillgänglig förrän avtalsperiodens början.
Den centrala juridiska frågan var hur det tekniska minimikravet skulle tolkas. Skulle kravet förstås strikt efter sin bokstavliga lydelse eller utifrån sitt faktiska ändamål – det vill säga den verkliga nyttjandekapaciteten baserat på det beskrivna antalet användare? Därtill prövade marknadsdomstolen om anbudsgivarens erbjudande att i efterhand byta ut resursen skulle ha utgjort en otillåten ändring av anbudet i enlighet med upphandlingsenhetens invändning.
Domstolens bedömning
Domstolen fann att upphandlingsdokumenten tillräckligt tydligt visade att minimikravet skulle tolkas utifrån sitt ändamål – den faktiska nyttjandekapaciteten – snarare än det nominella totalvärdet. Resursens uppgift var att betjäna ett visst antal användare och kravet förutsatte faktisk kapacitet att göra det. Domstolen beaktade särskilt följande:
- Anbudsgivarens erbjudna resurs hade en faktisk nyttjandekapacitet som understeg det uppställda kravet.
- Den upphandlande myndigheten är skyldig att utesluta anbud som inte uppfyller ställda minimikrav.
- Anbudsgivarens erbjudande om att byta ut resursen lämnades först efter att anbuden granskats – inte i det ursprungliga anbudet.
Marknadsdomstolen avslog anbudsgivarens besvär eftersom myndigheten inte hade förfarit i strid med upphandlingslagstiftningen.
Kommentar
Beslutet bekräftar två viktiga principer. För det första ska tekniska minimikrav tolkas ändamålsenligt. Detta är möjligt när upphandlingsenheten beskrivit ändamålet som är kopplat till det tekniska kravet. För det andra kan en anbudsgivare inte efter anbudstidens utgång kompensera för brister genom att erbjuda en annan resurs – trots att resursen formellt sett inte behöver vara tillgänglig förrän avtalsperiodens början. Det betraktas som en väsentlig ändring av anbudet.
