Juriststudier anno 1987
I tidernas begynnelse, en vacker sensommardag, innan höstregnen börjat, begav jag mig iväg till Uppsala för att inleda studier vid den juridiska fakulteten.
Jag började studera direkt efter gymnasiet, något som jag då var helt inställd på att göra. Med dagens erfarenhet, skulle jag eventuellt ha gjort annorlunda, fast jag tror inte att det hade gått att övertyga mig om det då. Jag är tämligen envis och då var min ambition att först studera sedan jobba.
Vid inskrivningen hade jag ingenstans att bo och var helt oförberedd på allt det som ingick i studentlivet. Bostadsfrågan löste sig, jag fick hyra ett rum i en bekants bekants lägenhet i Sävja, vilket senare byttes ut till ett studentrum i Flogsta, där jag upptäckte att några av de studenter som bodde där hade anammat Lunda skriet…
Juristlinjen var full av personer med betygshets. Fick de inte VG (väl godkänt) på tentorna var den kommande tingsmeriteringen på önskad plats i riskzonen. Därför var det studier till 100 % som gällde för dessa. Sedan fanns det en annan klick, som festade, men ändå lyckades med studierna, och så fanns det en grupp som lyckades med festandet… Jag antar att det fortfarande är på samma sätt. I och med att studentlivet i Uppsala är uppbyggt kring nationerna blev det ofta mer gemenskap inom nationen än inom studielinjen. Som ålänning hörde man av tradition till Gotlands Nation och så fanns det Fri Fåglarna, en förening där de flesta åländska studerande i Uppsala ingick.
Studierna var tämligen opersonliga de första åren. Då man visat att man kämpade på och höll sig kvar ett antal år var det som att lärarna blev mer mänskliga. Jag fick också vara med och uppleva ändringen till problembaserad inlärning i början av 1990-talet, en inlärningsmetod som många av de med betygshets inte var förtjusta i. Det var ju svårare att förutspå om man skulle få full poäng eller inte på ett tentasvar. Jag kommer särskilt ihåg den sista obligatoriska terminen före examensarbetet, det bör ha varit våren 1991. Det var sådant motstånd inför tentan att vi alla kallades till en extra föreläsning där den ansvariga professorn gick igenom hur bedömningen skulle göras.
Min tanke var att om jag klarade skatterättstentan skulle jag nog klara hela utbildningen. Så när skatterätten visade sig vara rolig kändes det som allt skulle lösa sig, vilket det ju också gjorde. Var man beredd att kämpa så kom man igenom utbildningen.
Att jag sedan, så snart jag ser Uppsala slätten, i mitt huvud hör ”har du läst tillräckligt” är något jag får leva med…
