Tid
Jag börjar bli gammal. Förutom att jag känner igen barn på deras föräldrar, ser modet komma tillbaka för tredje gången så är det tidsperspektivet som förändrats. Just som det varit jul och nyår så bestämmer vi förhandlingstider och domstolssammanträden i april! Tiden rinner iväg i en allt snabbare fart. Snart är det påsk, så kommer midsommar och sedan är det just vinter igen…
I och med att tiden nu rasar iväg på detta sätt gäller det att ta tillvara nuet. Njuta av livet i just detta nu. Ta sig tid att riktigt känna efter. Få känna stolthet i sitt värv. Låt lyckan rinna genom kroppen när man gläds åt barnens iver och spontanitet. Känn förnöjsamhet efter ett besök hos vänner och bekanta som berikar ditt liv. Visst låter det bra? Och hur ska man få livspusslet att fungera så?
En jurists liv är fullt med ”fatalier”, olika datum som vissa saker bara ska vara färdiga på eller som skall göras precis just de dagarna. Har du en tredagars rättegång sitter du fast dessa dagar, blir ditt barn akut sjuk är det bara att lämna det i andras händer och hålla tummarna för att det finns andras händer att tillgå.
Att vara jurist är ett kall. Ett kall på många olika sätt. För mig är en del av kallet att jag gillar detta med tidsramar. Jag får struktur i min tillvaro genom att ha alla dessa tider bestämda. Det ger mig, måhända en falsk, känsla av att ha kontroll över vad som är gjort och vad som ska göras. Jag tror att jag därigenom kan styra tillvaron på mitt eget sätt. En del av denna kontroll är att jag när arbetet är utfört kan njuta alldeles särskilt av det som händer utanför arbetet. Den kära Luther sitter tydligen djupt inne i mig, på gott och ont. Tidsramarna ger mig kontroll över tiden och medvetenhet över att jag blir äldre, viket jag inte ser som något negativt, jag väntar med spänning på vad framtiden ska medföra för min del. Hur mycket snabbare kan tiden börja löpa?
